”Forfølgeren”

Det er en ungdomsroman om voyeurisme. Voyeuren Robert er i fokus, og han har lige siden, han havde fået øje på konfirmationsbilledet, fulgt hende som en skygge. Han vidste næsten alt om hende. Hvilke venner hun kom sammen med, hvilken musik hun kunne lide, hvad slags mad hun syntes bedste om, hvad tid hun kom hjem fra skole, hvilke aftener hun var sammen med sin kæreste. Selv hvilken parfume hun brugte, for hendes lagen duftede af den.

Og pigen Malin ved overhovedet ikke, at der er en, der holder øje med hende. Hendes kæreste, indvandrerdrengen Adnan, ved ikke, at hans liv snart vil forandres for altid.

Tre piger forsvinder på forskellige tidspunkter og på forskellige steder. Pigerne kender ikke hinanden, men de har én ting til fælles: Alle bliver de forfulgt af en ung mand. Men er forfølgeren den samme som drabsmanden? Og hvad er der blevet af pigerne? Det må man selvfølgelig ikke fortælle i en anmeldelse.

”Forfølgeren” er en spændende ungdomsthriller, der holder læseren i åndeløs spænding, for forfatteren leger med sin læser, så man på et tidspunkt ikke ved, hvem man kan stole på i romanen. Ingen kan helt gå fri af mistanken.

Fornem og fornemt komponeret ungdomsroman!

En liten googling første mig frem til forfatteren, svenske Magnus Nordin, der her fortæller om sig selv:
”Jag tog mina första stapplande steg på författarbanan redan i mellanstadiet. En av mina första berättelser från den tiden var ”I Kannibalernas klor”. Det skulle dock dröja många år innan min första riktiga bok kom ut, ”Gudarnas ring”.
Jag började skriva, och fortsätter att skriva, av en och samma anledning: för att jag tycker att det är förbaskat skoj att fantisera ihop berättelser. Jag tror att det hos alla människor har ett grundläggande behov av att träda in i fiktiva världar och för en stund glömma den ibland ganska tråkiga vardagen. Mitt jobb som jag ser det är att bjuda på intressanta människoöden och nervkittlingar. Det värsta en författare kan göra mot sin läsare är att tråka ut henne och/eller göra henne besviken. Fast viktigast av allt är jag själv har roligt.
Skrivandet visade sig också vara ett verktyg som passade min fantasi. Skräckfilmer och serier hör till mina inspirationskällor men också författare som Ray Bradbury och Edgar Allen Poe.

När jag inte skriver jobbar jag som högstadielärare i svenska och engelska. Jag spelar också bas i ett rockband och skriver filmmanus (som ännu inte hamnat på vita duken). Livet är för kort för att inte hålla sig sysselsatt med sånt som gör tillvaron lite mer spännande.”

Bent Rasmussen, redaktør af "SKOLEBIBLIOTEKET"
Januar 2008.