51. Politiet i Helsingborg til Socialstyrelsen i Stockholm 24.febr. 1944

Til Herr Överinspektören M. Perslow,
Kungl. Socialstyrelsen,
Stockholm

B.B. 1)

  Det är ett par saker rörande flyktingarna, som jag önskar underställa Dig.

  1/ Av allt att döma synes flyktningströmmen starkt avtaga och säkerligen kommer den icke att få någon större omfattning så länge tyskerna äro herrar i Danmark. Tyskerna har nämligen ytterligare forstärkt sjökontrollen i Öresund och jämväl satt in tyske tull- och polismän i alla hamnar på Själland. Det har också under den sista månaden visat sig att antalet flyktingar över både Hälsingborg och Malmö är relativt litet. Därav fölger att såväl Hälsingborg som Malmös mottagningscentral är starkt överdimensionerad och at kostnaderna i anledning därav äro mycket för stora. jeg skulle därför vilja föreslå, att centralerna i Hälsingborg och Malmö antingen sammanslogos till en central, förslagsvis förlagd til Teckomatorp eller Eslöv, vilka båda orter ha den fördelen att de ligga ett stycke från kusten och båda centralt i förhållande till Malmö och Hälsingborg. Ett alternativt förslag är att vi i Hälsingborg och Malmö återginge till den gamla ordningen. Dette skulle innebära att den danske läkareundersökningen, passutskrivningen och den danske legationskontrollen i Hälsingborg utövad av Gudme upphör.

  Det synes mig kunna ordnas på följande sätt. Alla flyktningar bli i Ramlösa eller på annan lämplig lokal i staden fotograferade, läkarundersökta av stadsläkaren samt polisförhörda. Ransoneringskorten kan stämplas på viseringsansökan och därifrån i Stockholm bliva införda i passet. Legationens kontroll kan ske genom lägerledarna i de skilda förläggningarna. Samtliga flyktningar skulle av denna anledning från Ramlösa sändas till något av lägren. Eventuellt kunde passformaliteterna ordnas där. Centralen för de danske lägren kan lätt meddela motagningscentralen var platser finns. Nu har den danske passman högst någon timmes arbete. Detsamma gällar Gudme, läkaren och hans sjuksyster. Om en nyordning sker skulle enbart på Ramlösa minst tolvhundra kronor i månaden kunne sparas, vartill kommer rationaliseringen av den nu otympliga utspisningen, som faktiskt mesta tiden får hållas i gång enbart för personalen.

  2/ Det har visat sig att en hel del danska flyktningar av skilda anledningar tag sig till Hälsingborg, där de anmäla sig som arbetslösa. Bostadsbristen är redan mycket stor i staden. Genom legationen erhålla de arbetsläshetsunderstöd med omkring fyrtio kronor i veckan. Erichi på arbetsförmedlingen har klagat över att de icke vilja ta vilket arbete som helst utan hellre gå kvar som understödstagare. Jag har själv meddelat legationsrepresentanten dette. På den tid, som lägren låg i svensk regi, skickade vi omedelbart alla arbetslösa till ett läger. Dette vista sig vara een utomordentlig ordning. Jeg önskar att Du måtte diskutera denne sak med Hurwitz.7). Nu måste en dansk flykting, som vill komma på läger inge en skriftlig ansökan som inte behandlas så särskilt snabbt. Själv anser jeg denna ordning mindre lycklig.

  3/ Det pågår trots riksbankens bestämmelser fortfarande oegentligheter med penningväxling. Då det medgivna växlingsbeloppet är ganska litet, lånas passen flyktingar emelan för växling utöver det medgivna. Såvitt jeg kan finna finnas för flyktingarna inga straffbestämmelser för sådant. Det synes mig därför vara bättre att höja v¨xlingsbeloppet än att vissa tvivelaktiga latmaskar skall skaffa sig sin existens genom att låna ut sina pass. Det som växla ge nämligen stor valuta.

  4/ På sin side hade jeg ett samtal med förmedligen sekreteraren Wiman om danska flyktingars rätt att återresa til Danmark. Han var av samma åsikt som jag eller att man endast skulle hindra dette om man misstänkte att de här i landet begått brott eller voro förrädare. Jag har därefter tillåtit åtskilliga danskar fåolja med de illegala routerna hem till Danmark. Vid et samtal nyligen med utrikesrådet Engzell har denne också ansett at dette icke skulle vilket Hälsingborg ju är. Det finnes nämligen ingen bestämmelse om att en utlänning måste resa med färjan. Personligen anser jeg att danskar som vilja resa hem d¨rmed självförklarat att de icke anse sig som politiska flyktingar och att det är bättre at de komma hem än gå missnöjda här i landet. Deremot vill jeg icke sända dem med färjan, då de i alle fall bli anhållna av tyskarna och förda til Dagmarhus. Det torde vare säkert att tyskarna vid sådana förhör kan framtvinga en massa uppgifter, som de absolut inte bör veta.

  Därest Du skulle anse det vare nödvändigt är jeg villig resa til Stockholm för diskussion. Det är dock kanske trevligare om du kommer ner til våren i Skåne från snöslasket i Stockholm.

Med hjärtlig hälsning

Hälsingborg i poliskammaren den 24. februari 1944

GF

 

_________________________________________________________________

 

1) B.B. - bedste broder